Bonifacio på Korsika. Seglad distans 18 nm. Totalt 503 nm.
På förmiddagen i går drog vi nordväst mot Korsika. Det är svårt att hitta en bättre seglingsdag. Jämn bris hela dagen och strålande sol. Vi började med att gå till Isola Budelli i norra ögruppen där det ska finnas vackra rosa stränder och smaragdgrönt vatten. Hela området är en nationalpark och för att ankra krävs det tillstånd som man enkelt kan få via nätet men vissa delar är helt avstängda för att spara naturen.
Efter Budelli gick vi ut i Bonifaciosundet som var glittrande blått. Precis på gränsen låg en fransk patrullbåt men de störde oss aldrig. Däremot blev man påmind om att hissa den franska gästflaggan. På franska sidan fortsätter skärgården med den franskklingande ön Lavezzo som också är nationalpark men fri att besöka. På sommaren får man inte ankra men det är fritt att plocka upp en ankringsboj. Detta för att skydda Posidoniagräset som man annars får med sig upp vid ankring. För några år sedan brydde sig ingen men nu har man insett att om gräset försvinner så spolas stränderna bort. Det mesta i naturen hänger som vanligt samman.
Efter Lavezzo gick vi längs Korsikas sydliga klippor mot Bonifacio som är en perfekt naturlig hamn. Den omgivande sandstenen är 60 meter hög och viken är smal, ca en kilometer lång och vinklar 90 grader direkt efter insegling. Därmed är den helt skyddat från alla vindriktningar och helt omöjlig att upptäcka utifrån. Båtar av alla storlekar ligger förtöjda i hela viken och längst in ligger marinan för fritidsbåtar. Det är helt fullt med båtar härinne och hur det fungerar i högsäsong har jag ingen aning om för allt fungerar med fransk nonchalans som betyder att man kan boka men det i slutändan inte betyder något. Man pratar franska och lite engelska men eftersom 99% av utrikesturister är italienska eller tyska talar man inte just de språken. Svaret på nästan all förfrågan på de språken är ”No”. Jag försökte på lite franska och sen engelska och blev enormt vänligt mottagen.
Själva staden Bonifacio som ligger på klippan ovanför oss är några 1000 år gammal och befäst av i stort sett alla som rört sig i Medelhavet mot i stort sett alla som rört sig i Medelhavet. Ingen har någonsin intagit staden, utom då pesten. Det är många trappsteg upp till den gamla staden men utsikten är belöningen. Staden är trång, full av trappor och den längsta gatbiten är 90 meter. All plats som kan omvandlas till yta för bord och stolar är numera restaurang och jag undrar vem som skall befolka alla dessa. Antagligen är det tio gånger så mycket folk här på sommaren. Detta trots att korsikanska separatister har sprängt alla storhotell på ön.
I dag tog vi oss en lång promenad förbi fyren vid inseglingen och vidare till Plage Paragan, en liten vik med alldeles kristallklart vatten. Badade gjorde vi i en annan liten vik med lika klart vatten. På väg tillbaka började benen bli rejält stumma av alla backar och nu på kvällen sitter vi bara i båten och njuter av utsikten som är en av de vackraste vi förlänats med.
Bonifacio syns uppe på klippan
Inseglingen i 90-graderssvängen
Från bryggan. Det är vår vindsnurra i förgrunden
Muren med hamnen i bakgrunden. De två stora porträtten syntes nästan till Sardinien
Sandstensklipporna sett från stan
Inseglingen uppifrån
Båtar i fjorden
Fyren vid inseglingen. Utan den (eller GPS) är det svårt att hitta
Marie tittar på en ”hattö”
En liten badvik med ö i mitten….
….där Marie svalkar sig
Ytterligare en helt underbar vik
Kvällsbild från sittbrunnen
Synapsens blog 