Able was I ere I saw Elba

Port Azzurro, Elba. Seglad distans 48 nm. Totalt 593  nm.
Det napoleonska palindromet gäller även oss en smula. Vi kunde bestämma själva tills vi kom till Elba nu måste vi rätta oss efter annat. Jag återkommer till det.
Seglingen från Livorno hit ner var fantastisk med strålande sol och en härlig slör där vi växlade mellan gennaker och genua beroende på vindstyrkan som växlade lite. Trots dess förutsättningar var det ändå så kallt att vi körde tre lager kläder otroligt nog.
Ankaret fäste direkt och vi ligger perfekt här inne i viken.
Byn Porto Azzurro hette tidigare Longone och har uppe på kullen ett stort fort som i många år hyst de mest kriminella personerna i Italien. Longone var så synonymt med kriminalitet att man för ca 20 år sedan bytte namn på stan för att kunna locka fler turister. Om namnbytet är anledningen så har man i alla fall lyckats. Stället kryllar nämligen av tyskar men är trots det (eller kanske tack vare) enormt vacker och välhållen.
I dag tog vi bussen in till huvudstaden, Portoferraio. Det blev bara några timmars uppehåll där men vi hann se en massa av ön. Det är otroligt så mycket vackra blommor det finns här. Napoleon satt ju ”fängslad” här på ön men sanningen är att han satt i exil som härskare för Elba och ön Pianosa och tillgång till båt. Så illa kan det alltså inte ha varit Hade jag fått bara en liten ö i skärgården hade jag varit nöjd.
Nu till palindromet. Trots det perfekta vädret här måste vi dra i natt. På onsdag kommer det en Scirocco – en kuling från syd som kommer att vara några dagar. Därefter fortsatt blåst som gör att vi på över en vecka inte kan komma in i kanalen i Fumicino där vi ska ligga i sommar. Vi får alltså vänta ut regnet på ett varv i stället för på denna vackra ön. Vi får väl komma hit en annan gång.
Nu ska vi en sväng in till stan igen och fika.
Ps Mina två favoritpalindrom.
1; tillit
2; A man, a plan, a canal – Panama

Lätt bris med Elba om styrbord

Ankring utanför Porto Azzurro

Stan från vår ankringsplats

Torget där turisterna (tyskarna) fikar

Torget precis bakom där dom lokala grabbarna fikar

Hamnen i Portoferraio. Det finns inte så många hamnplatser så här får man bara ligga en natt i högsäsong. Jag tycker det är perfekt för annars hade de med många pengar lagt beslag på hamnen hela sommaren

Staden sett från fortet (ett av dom)

Annons

Livorno – inte vacker men väldigt trevlig

Nej, Livorno är ingen vacker stad. Vi försökte hitta det fina men så snart det finns el lite gnutta fint någonstans så kantas det av det förfallna. Från att ha varit renässansens ”idealstad” är det nu norra Italiens fattigaste stad. En anledning är säkert att engelmännen bombade staden sönder och samman under kriget, ironiskt nog dagen efter det att marktrupperna tagit över staden från tyskarna. Stadens affärsgata påminner inte så lite om tyska städer med sin 60-tals arkitektur men runt omkring är det ganska förfallet. Marknaden dock tillhör de större i Europa och i dag var det lördag så alla gator runt marknaden var också kantade med affärsstånd av alla de slag. Det var lätt att fördriva en förmiddag där. Alla sorters fisk är ett kapitel för sig. Man har aldrig sett dem förr och har ingen aning om vad de heter. Får lära mig några nya varje vecka så löser det sig nog till sist. Jag äter dem inte ändå men jag är nyfiken.
Varje dag är hamnen full av kryssningsfartyg. I går tre och i dag fyra. Det är dock inte för stadens charm som båtarna lägger till här. Hamnen är stor och har förlorat sin betydelse så platsen finns och motorvägen går direkt till Florens eller Pisa.
I morgon hoppas vi på fint väder och då går vi till Elba. Där har vi inte råd att ligga i hamn var dag så det blir antagligen mycket på ankare och i så fall klent med rapporteringen.
Vi hörs.

Lite symboliskt för Livorno. Fint på ena sidan, förfallet på andra.

Utsikt från sittbrunnen – ja, vi ligger front in som en av de få. Utanför är stadens inte så vackra strandpromenad, lite fartyg och roddare som far fram med en följebåt där en man skriker oavbrutet i megafon. Lite löjligt.

Hamnbassängen. Fyra bryggor för småbåtar och fyra ägare. Som turist har man noll koll på var man hamnar och vad det kan tänkas kosta.

Min favoritshopping

Kanaler med småbåtar finns det gott om i stan

Bidevindseglare

Livorno. Seglad distans 40 nm. Totalt 545 nm.Efter några vandringsdagar behövde vi vila oss och städa båt i går så det var i stort sett vad vi hann med. Tog en busstur ut till Porto Venere på eftermiddagen. Tjejen i turistinfon kunde absolut inte förstå varför jag ville ta bussen i stället för turistbåten. För oss är det dock kul att se lite från land också.
I dag drog vi vidare söderut och passerade Porto Venere från sjösidan igen fast det var en liten omväg, dock absolut värt turen. Efter någon timme kom vinden och vi fick en perfekt bidevind söderut. Vi satt och pratade om att det vore kul att se lite andra djur än måsar och plötsligt pekade Marie mot vattnet och sa att där var det fullt av bidevindseglare – passade nog. Bidevindseglare är små brännmaneter med ett litet segel som gör att de kan gå mot vinden när alla andra maneter driver med. I dag var det miljontals med små seglare ute på havet.
Lagom till vi närmade oss Livorno började det regna så smått men vi kunde lägga till utan att bli allt för våta. Nu ska vi stanna här en dag och kolla in stan med det man kan se från hamnen är inte särskilt lovande. Engelsmännen bombade ut hela staden under kriget och sen har man ersatt bebyggelsen med industri och åter industri. Får kolla själva stan i morgon.

 Vi tittade på en tilläggning av en superyacht. Inget man gör på en minut precis.
Kyrkan i Porto Venere. Framför ligger klipporna där Lord Byron skrev sina kärleksdikter – eller också gjorde han det hemma men det låter inte lika bra.

Kyrkorgeln – den minsta vi sett.

Det finns sex småbåtshamnar i Speziaviken. Denna i Fezzano

Porto Venere från sjösidan

Kyrkan med Cinque Terre i bakgrunden . Jo, det blev många bilder men vackert var det

Bidevindseglare – hela havet fullt

Åter en vandringsdag i Cinque Terre

Det är så trevligt här i La Spezia att vi ligger kvar ett tag till. Sedan är det vandring som lockar. I dag traskade vi från Corniglia till Manarola på en stig som tig oss 460 m upp innan det var dags att gå ner igen.
Först började vi med att räkna trappstegen från stationen till Corniglia. Det lär vara 400 men vi fick det ”bara” till 386. Sen är det trappor i hela stan och räknar man in dem också blir det väl över 600. Efter uppladdning med foccacia (varm macka) och öl drog vi iväg. Det är helt otroligt vad man möter svenskar och norrmän här. Kul att prata med några. Turen gick först rakt uppåt och sedan gick vi längs berget bland vinodlingar och olivträd med en enormt fin utsikt.
Väl nere i Manarola igen intog vi middag på Marina Piccola, en både trevlig och enormt bra restaurang nere vid vattnet. Till maten provade vi också ett vin från odlingarna vi gått igenom. Kul
Tåget tillbaka till La Spezia igen och så lite storhandling för vi trodde dels att vi skulle dra i morgon och dels att det var helgdag men det blir negativt på båda. Vi stannar kvar och kanske traskar lite till. Det är fint här.
Lite rolig – eller trist historia beroende på hur man ser det. I torsdags ringde Kalle från Cannes. Han undrade om vi var där eftersom det kryssningsfartyg han var på låg där. Vi berättade att vi var i La Spezia och i lår låg hans fartyg också här. Så bra, då kunde vi träffas. Sedan dess har han inte kunnat ta emot varken sms eller samtal på mobilen så trots att vi låg bredvid varandra träffades vi inte. Rejält oflyt.

Underbar tavla i stället för all fina kartor

Corniglia uppifrån…

…och Maranola sett från vinmarkerna

Ganska smal vandringsled

Manarola

Överallt i byn fanns det båtar för de måste dras upp på land för hamnen är inte tillräckligt skyddad

Efter promenaden…

…provar vi vinet från markerna

I dag valde vi den smala stigen.

Efter att ha vandrat de breda vägen till stationen tog vi tåget till Cinque Terre. Vi var i god tid så jag hann köpa vandringsbiljetter (det är en nationalpark så man måste ha för att komma in och dessa gäller dessutom tåget) och kolla vilka stigar son var öppna. Längs vattnet var det bara Monterosso-Vernazza. På tåget hamnade vi mitt i en klunga svenskar från Sundsvall som var på hälsoresa med en svensk kiropraktor som arbetar i Italien! De hade beslutat sig för att gå från Vernazza till Corniglia och verkade helt inne i minutplaneringen. Efter en stund kunde vi inte hålla oss utan frågade på svenska om de visste att den rutten var stängd. Nu blev det full aktivitet som en flock myror när man rört runt och allt fick planeras om. Vi blev i alla fall hjältarna-bra så.
I Monterosso började vi dagen med en kaffe och sedan inhandling av skor (pluralis) – inte alls till turen men finns det en skoaffär eller två så finns det.
Efter att ryggsäcken nu var full började vi vandringen söderut med trappor – och trappor och … Till sist kom vi upp till underbara vingårdar och en vacker skog uppe i berget längs havet. Stigen var smal och det var faktiskt ganska svårt att mötas många ställen. Nu är det försäsong men det måste vara pest i högsäsong.
Efter några timmar kom vi fram till Vernazza som ska vara den finaste byn. Vi tyckte mest det var en sliten Disneyby. Om detta är försäsong så måste det vara fullständigt outhärdligt här på sommaren så mycket folk det var. Att man säljer in detta område till varenda västerländsk 50+are var det inte så svårt att räkna ut.
Efter en valbehövlig öl med tillhörande pizza tog vi tåget till Riomaggiore som i likhet med Monterosso kändes betydligt mer genuin och inte bara som en turistkuliss.
På kvällen tillbaka till La Spezia och nere vid hamnen mötte vi svenskarna igen som tackade för informationen i förmiddags.

Vernazza – vackert von oben

Många fina dagar – bortsett från lite regn.

La Spezia – seglad distans 78 nm fördelat på två dagar. Totalt 505 nm.
Det här blir ett längre inlägg i dagboken för vi har inte haft nät på länge.
Fredagen den 3e maj seglade vi mot Portofino. Tanken torsdag kväll var att vi skulle stanna kvar en dag till i Finale men på något sätt hade vi räknat fel på de dagar då det skulle vara ok ankring i Portofino så efter en snabb diskussion på morgonen checkade vi ut. Det visade sig att dom inte tog betalt alls första natten då vi låg vid sjömacken eftersom vi faktiskt tankade. Alla i capitaneriet var vänligheten själva och efter jag tackat så mycket för tipset om Finalborgo fick vi dessutom en fin bok om alla hamnar i Ligurien. Vår aversion mot Italien börjar lätta.
Trots utlovad sol var det helt mulet när vi gick ut och efter en stund regnade det till och med lätt. Vinden på 5-8m/s, halvvind var dock inget att klaga på. Efter några timmar kom solen och det blev en helt underbar segling 41 nm tvärs över Genuabukten och vinden höll i sig ända fram till Portofino.  Någonstans på vägen passerade vi 10.000nm på loggen. I verkligheten har vi seglat betydligt mer eftersom vi seglat långa sträckor med plastpåsar och annat skit i loggen.
Portofino – ett underbart enkelt namn på en av världens bästa och vackraste hamnar. Enligt vår hamnguide bor det en väldig blandning av folk här. Både rika och mycket rika. Hamnen kan ta emot 5 superyachts och sex vanliga båtar. De bofasta ligger på bojar. Priset för en natt kan man inte få reda på i förväg men jag har hört av andra att det ligget på några tusen för en båt i vår storlek och några tiotusen för de stora. Priset för internetuppkoppling kan man dock få reda på. Endast 50€ för ett dygn. Som hittat.
Vi ligger för ankare 100m utanför hamnen. Det är gratis och precis lika vackert. Faktiskt en av de vackraste platser vi varit på. För några år sedan var vi här med Caroline och Alexandra och drömde då att en gång komma hit med egen båt. Det har varit ett av de absoluta målen på resan och nu är vi här.
På lördagen vaknade vi till en fantastisk dag. Sol och klar luft. Efter en tur runt hamnen tog vi bussen till Rapallo. Den sträckan är en av de vackraste man kan färdas. Husen längs sträckan är också några av de finaste man kan bo i. Själva Rapallo är väl sådär. Vacker ja, men inte alls i paritet med omgivningarna. Efter några timmar blev det buss tillbaka igen. I samband med byte i Santa Margerita passade vi på att köpa lite mat för det finns inte så mycket i Portofino. De flesta där äter på restaurang i hamnen.
På kvällen blev det en lång promenad upp till kyrkan och borgen för att njuta av utsikten över denna, en gång helt bortglömda, lilla by.
På söndagen vaknade vi till ytterligare an varm och solig dag där det senare blivit lovat regn så vi drog tidigt. Det blåste absolut ingenting så vi beslutade att ta frukost på vägen. Efter en timme mörknade det lite vid horisonten och Marie frågade hur vädret egentligen skulle bli. Lite regn, vindstilla som på sommaren hemma gissade jag. Vindmässigt blev det ganska rätt, resten helt fel. Efter ytterligare en halvtimme täckte blixtarna hela horisonten framför oss och snart var åskan helt över oss. Vi låg någon sjömil från land med mycket höga berg och jag trodde blixtarna skulle slå ner där men den närmaste gick ner mellan oss och land. Efter åskfronten vräkte regnet ner och den vackra turen längs nationalparken Cinqueterra blev till smatter i vattnet och en kontur av berg. Före La Spezia började det så blåsa rejält men inte mer än att vi kunde ta oss igenom den smala öppningen till Speziaviken vid Porto Venere. Vi kom fram till La Spezia efter 37 nm som riktiga sjöbusar i full mundering.
La Spezia har sex olika marinor från den kommunala som är billig till några riktigt hutlösa. Vi hade blivit varnade sedan tidigare så att vi valde rätt. De dyra svarade inte ens när jag mejlade om pris. De vet väl att om de svarar så kommer man inte.
I dag har det varit tvätt och handledag. Solen sken och det blåste på så att det blev lätt att torka kläderna ute. På eftermiddagen traskade vi runt och tittade på stan. Folk är vänliga här. Det kommer miljoner turister varje år men de flesta ser bara hamnen eller stationen. Det är här man byter för att komma och vandra i Cinqueterre. Det ska vi göra de närmaste två dagarna. Det fanns också med på vår måste-lista.
Bilder kommer lite efterhand för stadens gratisnät är inte så snabbt här ute på bryggan.

På väg över Genuabukten

Franskt vin i Portofino – Tack Gunni, Klaus och Lina
Frukost

Strandpromenaden i Rapallo

…och mängder med blommor utanför kyrkan från 300-talet

På ankare i Portofino

Portofino där vi ligger strax utanför hamnen – längst ut till höger i bild

På väg ut i strålande sol…

… någon timme senare