Nu sitter vi på flygplatsen 40 minuters promenad från båten – fast vi tog en taxi i morse. Det senaste dagarna har varit orimligt kalla. Vår båtgranne är italiensk pilot och skriver upp vädret varje dag han flyger och han påstår att han aldrig varit med om att det varit 16 grader i slutet på maj tidigare. Senast Marie och jag var här var det lika varmt/kallt i början på januari. De senaste dagarna har vi kört värme i båten, det känns lite som sommaren 2000 hemma då vi väl aldrig kom över 16 grader efter pingst för den 10 juni det året när vi gifte oss var årets varmaste dag.
I fredags tog vi en tur till Rom för att gå i Vatikanen. Kön in till Peterskyrkan kändes enorm så den skippade vi och gick direkt till muséet. Där var kön exakt tre meter vilket vi aldrig sett tidigare men det kan bero på att fredagen var den enda dagen denna vecka regnet inte skulle vräka ner. Vatikanmuséet är fantastiskt. Även om man varit där flera gånger finns det alltid nytt att upptäcka när man slipper bli utmattad av att det är så mycket. När vi kom ut därifrån var kön till Peterskyrkan i stort sett borta och vi såg den också och mindes den dagen då Marie stod framme hos Påven och ävne jag släpptes långt innanför avspärrningarna. Då var då och nu är nu och vi fick trängas för att se en bit av Pietá.
Efter Petersplatsen tog vi en promenad mot Piazza del Popolo men sen var det så kallt och vi frös så mycket att vi åkte tillbaka till Fiumicino och satt full fart på värmen.
Här på flygplatsen finns bara nät i 30 minuter så bilder kommer vid ett senare tillfälle. Nu blir det uppehåll i seglandet fram till slutet av Augusti då tanken är att vi ska ut till öarna Sardinien och Corsica. Vi hörs
Månadsarkiv: maj 2013
Regnigt och kallt.
Nu är vi i stort sett färdiga med båten. I dag hade vi tänkt åka in till Rom men det regnar och är gräsligt kallt, bara 16 grader inne i båten. Trots slutet på maj och Medelhav fick vi köra värmaren. Kanske blir det Rom i morgon i stället.
I går var vi en sväng till Ostia som är Roms strandstad. Under romartiden bodde det 100.000 människor här men sen svämmade området över och malarian kom. Först på 190-talet kom det tillbaka folk hit. Den gamla staden som var begravd under flodslammet har man gravt fram, resten av stan är ganska ful fast stranden lockar nog många när det är varmt. Dock inte nu.
Vinden har vänt till nordlig så nu landar flygen över oss i stället. Lägre ner men inte lika bullrigt.
Ostia utan badgäster.
En mycket udda kyrkmålning i Ostia
Till sist lite om övergångsställen som inte skulle funka i Sverige. Den översta bilden har borden precis så att man inte kommer ut på övergångsstället. På trottoaren framför kan man inte gå för där står soptunnorna. Bara en bit bort fanns ingen bar men å andra sidan inget övergångsställe heller.
Den nedersta bilden är precis utanför varvet. Där övergångsstället ligger står gräset en meter högt så man inte kommer ut på trottoaren och där det är asfalterat finns inget övergångsställe
Utflygt till Rom och en massa arbete
Trots att vi ligger en kilometer från flygplatsen är det inte helt enkelt – eller billigt att ta sig in till stan. Bussen till flygplatsen går fort men tåget kostar faktiskt 14€ kr enkel resa. Rom var dessutom lite av en chock. Vi har varit där flera gånger tidigare men tydligen aldrig i ”högsäsong” för nu var det olidligt mycket turister överallt. Kanske för att det var lördag men det verkade som om de flesta talade engelska, amerikanska eller japanska och då spelar väl dagen ingen roll. Vi kommer i alla fall att åka dit någon gång denna vecka också.
Resten av tiden har vi jobbat på båten för att få den klar inför översommringen. Det har också funnits lite tid att lära känna de andra besättningarna bättre. Claes och Britt-Marie har vi pratat mest med såklart eftersom de är svenska. Sedan finns här ett tyskt par som legat på land och två italienare som pratar rimlig engelska. Den ena hjälpte jag i går att ta ner båten till marinan på utsidan av broarna. Han har en 44-fots kappseglare som han tyckte det var lite för jobbigt att hantera själv. Det kan jag förstå.
Tre ”måsten” för oss i Rom.
1.Santa Prassede – en oansenlig kyrka från 800-talet (Roms äldsta) med underbara mosaiker bara ett stenkast från turisterna i Santa Maria Maggiore.
2.Santa Maria sopra Minerva. De få turister som letar sig hit från grannen Pantheon springer fram till Michelangelos Jesus och de flesta missar själva kyrkan.
3. Pantheon själv från 79. Helt fel dag. Här ska man vara en tisdag i Januari – då är det mäktigt.
I Rom ska man skippa guideboken – det är då man hittar pärlorna som flög förbi medan man letade bokens tre stjärnor.
På plats hos Fulvio
Det är rejäla vågor som letar sig in i hamnen vid västanvind
Städ-och vilodag
I dag fick vi flytta runt lite för att två båtar skulle sjösättas och en skulle upp. Det finns inte så mycket plats här vid varvet. Tre båtar kan ligga i bredd men det måste vara tomt när man sjösätter. Under väntetiden städade vi lite. Det finns fem svenska båtar i hamnen och innanför oss ligger Claes och Britt-Marie i sin Malö 39. Där var vi på fika med nybakad sockerkaka i går.
Nu är båtflyttandet klart och vi har tagit en promenad ner till hamnen för att låna lite nät.
Det finns inte så mycket plats när kranen ska fram. Enda sjösättningsplatsen är där vi ligger.
Fast så djupt är det inte. Vi sitter fast i dyn en meter från kajen. När man sätter i djupare båtar drar man dom längre ut direkt med kranen.
När flygen startar rakt över huvudet är det omöjligt att höra något så all konversation avstannar i en halv minut.
Jag lånar hamnen nät eftersom det inget finns på varvet
solnedgång över kanalen (Tibern) i går kväll
Kanalen i dag. Det blåser en Scirocco (torr sydlig vind från Afrika) som ska vrida åt väst. Det betyder att vattnet går rakt in i kanalen och bryter så hårt över sandbanken att ingen kan komma ut eller in. Fiskebåtarna söker skydd så långt upp i kanalen det går
Tillfälligt avbrott
3FL, Fulvios boatyard, Fiumicino. Seglad distans 1 nm. Totalt för våren 694 nm.Då var det färdigseglat för denna vår. I morse kl 6 lossade vi förtöjningen i kuling och ösregn för att gå en sjömil upp för Tibern när bron öppnade. När vi skulle lägga till på varvet visste vi precis var och det var enkelt nog tills de sista två metrarna. Då gick vi på grund och det var ett helsicke att få in fören tillräckligt långt för att Marie skulle kunna hoppa iland med en tamp. Aktern fick vi inte in alls. Allt detta i ösregn och flyg som konstant startade några meter ovanför huvudet. Till sist hade vi förtöjt och under dagen steg vattnet av allt regnande så nu ligger vi bara en meter från kaj. När vattnet drar sig undan sitter vi fast ordentligt men vi ska vinscha oss ut i mogon när några båtar ska sjösättas. Allt detta bryr vi oss inte om för det får Fulvio fixa. Han är enormt duktig. Talar bra engelska och är vänligheten själv.
Tillfälligt avbrott – ja alla samtal måste avbrytas varje minut när flygen startar för då hör man inget alls.
Tillfälligt avbrott – på varvet finns inget nät så vi måste traska ner på stan när vi ska höra av oss.
Tillfälligt avbrott – om en dryg vecka reser vi hem men innan dessa kommer vi att höra av oss om inte annat så med lite bilder. Vi räknar också med en eller två dagar i Rom.
Vi hörs
Alea iacta est
Darsena Traiano, Fiumicino. Seglad distans 100 nm. Totalt 693 nm.
Tärningen är kastad. Vi har inte gått över Rubicon men väl in i Tibern där vi någon sjömil längre upp kommer att avsluta vårens segling.
Vi lade ut från Elba i går vid ett på natten av två skäl. Dels skulle dagens blåsande längre söderut avta lite och dels skulle vi kunna nå ön Giglio vid gryningen. Till Fiumicino ville vi sedan hinna innan det blev mörkt. Medan vi avlägsnade oss från Elba såg vi det lokala fisket som kallas ”lampera”. Man har med sig en massa små jollar på fiskebåtarna som är utrustade med lampor för att lysa upp en fotbollsplan. Dessa låter man ligga still över näten för att locka dit fisk. Det fanns en hel del sådana båtar i hamn så vi misstänker att det var effektivt.
Precis vid när solen gick upp passerade vi Giglios hamn. Det är otroligt att se Costa Concordia ligga där i stort sett mitt inne i stan. Ironiskt nog har ön Giglio alltid velat vara småskaliga och värnat om öns integritet och ekologi. Nu har man smuts så det räcker flera årtionden.
Efter Giglio kom vinden och vi kunde segla. Efterhand som de toskanska bergen försvann akteröver syntes fastlandet knappt alls. Det blev en varm och händelselös dag. Mot kvällen kom vi in till Fiumicino och letade hamnplats: Det var helt fullt och förutom några gubbar på en bänk syntes ingen till som ville anvisa plats. Eftersom det inte finns någon VHF-kanal till hamnen hade vi inte kunnat anropa. Efter lång tids snurrande i hamnen tar jag telefonen och ringer hamnkontoret. Då hör jag signalen på land och gubbarna flyger upp. Efter att de fattat att vi inte ville reservera plats utan att vi faktiskt låg i hamnen hoppade de upp och viftade in oss på en plats precis vid kontoret. Det hade vi aldrig gått in själva för det vara bara en meter brett men de andra båtarna gled fint åt sidan när vi masade oss in.
Vattnet i hamnen är det skitigaste vi någonsin sett – värre än en sommardag i Skagen. Hamnkontoret är slitet och toaletten nästan obefintlig. Priset ändå 40€/natt. Som jag skrev kommer vi att lämna båten en bit upp för floden hos Fulvio på 3FL men för att komma dit måste man vänta på broöppning och den är bara torsdag till söndag 06.30 och 20.00. Misstänker att brovakten har ledigt dom andra dagarna.
I dag kom sciroccon enligt tidtabell. Sydlig kuling som river i båten. Det är kallt, det regnar men nätet är bra så det blir till att läsa och skriva.
nu har vi också lagt in bilder till förra inlägget.
Montecristo i tidig gryning för den som läst sin Dumas
Det var för detta…..
…och detta man kom till Giglio för två år sedan.
Nu ser man i stället detta…
…och detta. Costa Concordia mitt framför staden
Insegling till kanalen vid Fiumicino
Den vackra hamnen med hamnkontoret till höger. Den lilla huslådan innehåller två kontor samt dusch och toalett
Bron över Tibern som vi väntar på. Ovanför detta ett konstant muller från flygplanen som lättar från da Vinci-flygplatsen någon kilometer bort.