Ensamma i Parc Güell – typ

I dag är det långfredag och spanjorerna är LEDIGA. Några enstaka souvenirbutiken och kinaaffärer i stan håller öppet annars är allt stängt. Då går man man ur huse här och promenerar, tar med picnic och leker med barn och barnbarn, överallt där det finns en öppen plats.
Vi drog med metron upp till Parc Güell. Turisterna hoppade av i stan och spanjorerna hoppade på. Vi blev inte riktigt ensamma där uppe. Rena folkvandringen, mest spanjorer och riktigt kul att vara med om.
Senare på dagen drog vi ner på stan för att se någon av påskprocessionerna men jag måste ha läst fel nånstans för vi missade dem alla. Inget att göra åt det, vi såg en fin förra året i Ayamonte i Andalusien och det får duga.

Ensamma i Parc Güell – typ

La Sagrada Familia till vänster och de två tornen i Olympiahamnen till höger.

På Långfredagspromenad vid Olympiahamnen.

Stranden norr om Olympiahamnen.

Annons

Promenad i Barcelona.

I dag skulle vi göra Barcelona. Titta och shoppa. Det blev mest titta och gå. Kul hade vi i alla fall och helt slut var vi när vi väl kom tillbaka till båten för att festa på tonfisk vi köpt på marknaden vid Ramblan.

Alexandra i stadsdelen Born

Självporträtt i taket på marinans shoppingcenter

Kallt – och varmt.

Barcelona, Port Olimpico. Seglad distans 29 nm. Totalt i år 54 nm.

Regnet smattrade lätt mot rutorna när vi vaknade. Inte så uppiggande men när vi väl kom iväg vid halvtiotiden hade det slutat regna. Värmen ville dock inte komma tillbaka. Det blev motor i 7 m/s motvind och svidande kyla i tre timmar upp mot Barcelona flygplats. Väl där kunde vi gå mer norrut och därmed sätta segel. Samtidigt kom solen så de sista två timmarna blev det härlig segling i en fin bris in mot Barcelona. I väntan på att Capitaneriet i Port Olimoico skulle öppna njöt vi årets hittills varmaste dag i sittbrunnen. En rejäl temperaturhöjning från morgonens kyla.

Efter att ha lagt till på vår plats tog vi en lång promenad på stan. Nu har vi ätit middag och är båda helt slut.

På väg mot Barcelona

Äntligen ut på vattnet.

Vilanova i la Geltrú. Seglad distans 25 nm. Totalt i år 25 nm

I dag var det dags att kasta loss. Att gå ut i hård vind när det tjuter i riggen känns alltid lite sådär. I dag lite extra med tanke på att hela styrningen varit bortplockad. Allt blev dock som förväntat, helt perfekt. Vi fick en platt läns på 11-15 m/s och gjorde bra fart på enbart genua. Sjön var enorm eftersom det går en kuling ca 100 nm söder om oss så vi rullade en del.
Några nm före Vilanova slutade vinden tvärt och kom några minuter senare med lika stor kraft rakt emot. Samtidigt kom duggregnet. Det blev motor de sista tre sjömilen in. Vi har nu fått en plats längst in i hamnen som är ganska stor och opersonlig. Det är nog inte så många som checkat in i år ännu för de hade ganska dålig koll i marinan på hur man gjorde. Eller snarare ingen koll alls.
Vilanova är en väldigt vacker stad som ligger en bit ifrån hamnen. På gågatan var det massor av folk och det var ett rent nöje ett vara ute och bara titta.
Nu har det mojnat helt och i morgon blir det antagligen motor upp till Barcelona.

Alexandra utanför Tarragona.

Rådhuset i Vilanova

Varmt och blåsigt i Tarragona

Det blåste lite för mycket för att dra österut så vi stannade kvar på den invanda platsen. På förmiddagen satte vi an riggen och sedan körde vi lite utvändig finish. Nu vill vi bara iväg.
På eftermiddagen tog vi en lång promenad längs stranden och sedan upp i gamla stan där Alexandra bjöd på glass och kaffe. Jag tror att det var första gången. Hon börjar bli stor. När kaffet var slut drog molnen liksom föregående dagar ihop sig och det blev både blåsigt och kyligt så vi drog tillbaka till båten och satt ute fram tills regnet kom. Plötsligt kom superyachten Kataras helikopter in för landning precis ovanför oss.
Nu väntar vi bara på att det ska mojna så att vi kan komma iväg.
Stranden i Tarragona är ännu ganska tom

Längst bort hittade vi en ensam surfare

Apelsiner vid katedralens baksida. De har ännu inte börjat blomma så de underbara dofterna fick vi tyvärr klara oss utan

Båten seglingsklar.

I går väcktes vi av Jesustrummorna. Inte han på varvet utan den andre. Semana Santa, den heliga veckan som är årets stora festlighet i Spanien började i går. I går började man tidigt med veckans processioner och det vi hörde från båten var trummorna. Eller tidigt – klockan var väl nio eller lite drygt.
Efter frukost började vi arbetet utvändigt i strålande sol och god värme. Furlexen plockades isär och smordes och sedan var det dags att sätta segel. Eftersom vi sumpade en latta i förseglet förra året fick vi tillverka en ny från en gammal storsegelslatta. Vi hann också med att tvätta av båten helt och den vax jag lade på sista dagen i höstas gjorde arbetet extremt enkelt. Stort tack till mig själv.
När arbetsmoralen började tryta tog vi oss en lång promenad. Först bort till superyachthamnen där vi med öppen mun tittade på den 124 meter långa Katara med fin helikopter på taket. Min favorit i hamnen är segelbåten Syl som dock bara är 143 fot. Vi traskade vidare till fiskehamnen där tre och fyra generationer satt ute tillsammans vid långbord och åt söndagsmiddag på någon av de många restaurangerna. Därefter upp för backen och bort mot gamla stan för att få en kopp kaffe. Plötsligt gick solen i moln och det blev kallt igen.
Nu är det måndag morgon. Det blåser en hård vind och ska fixa lite till på båten och handla så att vi kan dra nordost i morgon.

Hamnen sett från terrassen.

Tänk att den blå 50-fotaren kan se så liten ut.

Söndag i gamla stan.

Alexandra med en ”spansk cappucino”.